Jakten på Ekolsundsslott har alltid varit i centrum. Om vi ser tillbaka bara på tiden har familjerna Seton och Kempe en lång tradition av godsjakt av yppersta klass. Idag sker jakt sparsamt på markerna. Viltvård står i focus för att bevara traditionen av viltrika marker vidare.

År 1879 kan man läsa i Svenska Jägarförbundets Tidskrift en artikel av Patric Seton om “Hargården vid Ekolsund” samt om en hundgård inrymd i ett rött tegelhus väster om slottet med egen spis för tillagning av hundmaten. På hundhuset står P.B.S. 1892 efter året då hundhuset blev färdigt efter ritning av arkitekten Ragnar Östberg.

Hjälstaviken är vida känd för sällsynt rikedom på simfåglar och vadare. En mängd svanar som simmar på dess vatten och häckar. I Svenska slott och herresäten står “de hade legat fredade i sina vassvikar allt sedan Fredrik I:s tid”. Svanarna planterades in på Gustav III:s tid i ett par dammar vid slottet.

Svanjakten på Ekolsund 4.9.1885 beskrivs utförligt i en artikel i Ny Illustrerad Tidning 1885. Svanjakten har varit en speciell jakt då den endast var förbehållen för kunglig jakt.

Svanjakten slutades på Ekolsund den 4 september 1885.

År 1917 inköpte Carl Kempe Ekolsunds slott och samma år bildas det glada jaktsällskapet “Menlösa Barn”. Namnet hänförs sig från att jaktvännerna hade sin sammankomst årligen på Menlösa barnens dag, den 28 december.

Alla medlemmarna hade särskilda smeknamn, slottsherren själv gick under smeknamnet Dundergubben, vida känd för sitt häftiga lynne och sin förkärlek för kraftuttryck.

På Ekolsund jagades från början med stövare och stående fågelhund, tills Carl Kempe på 1930-talet började fasanuppfödningen i stor skala. Jaktformen växlades dominerande till klappjakt. Klappjakten på fasan omväxlande med lerduveskytte blev favoritsporten.

Ur boken Carl Kempe “Den siste patriciern” av Gunnar Unger kan man hitta en bild på jaktsällskapet Menlösa barn vid högtidssammankomst i matsalen på slottet.

Bland gästerna syns från höger, med början i bortre raden, Jacob Wallenberg, Carl Kempe, Ragnar Lagergren, Stig Kempe, Pelle Ödman, Gösta Bonde, Nils Wachtmeister, Berndt Forsgrén, Thorsten Flygare, Torsten Friis, Sven Salén och Bengt Lyberg.

Pelle Ödman gick med i skogen om dagarna men hans viktigaste uppgift och käraste var att sjunga Bellman. Bellman hörde, bokstavligen talat , till Carl Kempes husgudar.

Mot slutet av 20-talet blev Carl Kempe god vän med Nils Dardel som kom att stå Carl Kempe mycket nära. Nils Dardels underfundiga humor passade Carl Kempe såväl under jakten som vid middagsbordet.

Bland de första gästerna man kan finna i gästboken var bla prins Wilhelm och hans vän diktarbroder Karl Asplund. Bägge som flitiga poeter som strängde sin lyra till Ekolsunds lov.

Trettondagen 1929 hittar man bla det legendariska namnet Greta Garbo i gästboken. Evert Taube försummande inte att hugfästa minnet med sin poesi.

Kung Gustaf V hörde tidigt till gästerna på Ekolsund, dit han lockades inte minst av jakten. Han åtföljdes av kronprinsessan Louise, hennes bror markisen av Milford Haven samt prins Eugen. Även kung Gustav VI Adolf var en ständig gäst till Ekolsund.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *